VÄDERKVARNAR
Det kommer att ske
De kommer att få veta allt
De kommer att se
Om de inte gjort det
Vi hade ett val
Men vi hade ingen möjlighet
En tanke banal
Älskling, tror du det kan vara ödet?
Och jag försvinner härifrån
In i nostalgi, in i orosmoln
In i sentimentalitetens dunkla vrår
Men dina ord sluter sig om mig
Tar mig med, lyfter mig över
Dina ord, som vaggar mig till ro
Ger mig modet jag behöver
Som sjöng du för ett litet barn
Det kommer att ske
Det kommer att förändra allt
En boll är i spel
Vi håller andan när vi inser
Men än finns det tid
Att växa upp, bli fyra meter lång
En ny individ
Som gör sitt jobb i med- och motgång
För det är större än vi trott
Nog mycket större än vi ens förstått
Jag är antihjälten, jag är Don Quijote
Men dina ord sluter sig om mig
Tar mig med, lyfter mig över
Dina ord, som vaggar mig till ro
Ger mig modet jag behöver
Och vi var som barn
I skuggan av en väderkvarn
Premiärtexten på denna blogg färdigställdes för ca en månad sen. Utan att vilja förklara för mycket kan jag berätta att den handlar om att få ett besked om en stor förändring när man inte är mentalt förberedd eller överhuvudtaget har koll på läget, men också det stöd som man då kan finna hos sina närmaste. Hoppas ni gillar't!
//Kazika
Om Elias?
